Höga berg och djupa dalar

En djup, mörk dal var det häromdagen, när jag fick veta att H:s blodtryck plötsligt var jättehögt igen, trots medicinen. Lika högt som när han kom in på akuten! Detta fick jag veta en morgon och jag skulle besöka honom på kvällen. Av någon anledning fick jag inte veta mer under dagen, men när jag var där fick jag höra att läkaren sagt att det berodde på de svåra smärtorna av ischiasen. Och vid nästa mätning hade trycket gått ner igen, så det var hyfsat. Men jag visste alltså inte det, så en stor del av den dagen användes till oro, oro, oro, för att inte säga skräck!

När jag kom dit såg han fin och stark ut och gnällde verkligen inte mycket på ischiasen. Han demonstrerade den dåliga handens nya färdigheter. Handen låg bredvid kroppen men han lyfte upp den på magen! Han kunde böja i armbågen och alltså lyfta upp den nedre delen av armen. Dessutom kunde han röra fingrarna mer. Jag blir så jättelycklig för hans framsteg! Så då var jag plötsligt uppe på det höga berget igen och rosenröd var himlen...

Men ischiasen är inte kul. Och nu återstår bara lite träning på fredag, innan det är dags för Öppen Rehab. Han har gjort det mesta av träningen hittills, trots smärtan, men nu ska han alltså åka sjukresa till Rehab ett par gånger i veckan och träna dels med arbetsterapeut, dels med sjukgymnast. Samtal med kurator och läkare kan det också bli. Kan han utnyttja tiden och fungerar det verkligen att träna under dessa omständigheter? Han är otroligt envis och tjurar på in i det längsta. Är det bra eller dåligt i detta fall? Nuförtiden heter det att man ska röra sig när man har ont, så jag får anta att det är bra.

Idag hade i alla fall läkaren sagt att han ville behålla H på Rehab över helgen. Jag är då glad om han stannar för sist han var hem blev det då varken träning eller vila under helgen.

Jag? Var ut med lite sopor och handlade mat idag. Klädde mig för vår men det var vintervindar så vissa sopor pallade jag inte med att åka bort med utan tog med dem hem igen. Men det var bara lite metall och några små glasburkar. Annars sorterar jag mina urklipp om hälsa och passar på att läsa. Jag är medveten om att en del är gammalt, men det är sällan sämre för det. De gamla hälsogubbarna till exempel visste nog vad de gjorde. Ofta i alla fall. Tänk till exempel att en del visste för länge, länge sedan att kli var nyttigt för oss människor! Att brödet som bakades av det vackra, vita mjölet som blev över när kliet var bortrensat, var bara skräp.

Gamla nyheter om högt blodtryck och ischias hittar jag också och dem lägger jag i en särskild hög. Nu ska jag ut på Internet och kolla vad som hänt med idén att behandla ischias med Remicade. Inte för att jag är någon pillerälskare utan snarare tvärtom. Läkemedelsnamnet är så bekant att jag måste ha kommit i kontakt med det i ms-sammanhang. Jag misstänker att det har svåra biverkningar. Kanske fick man lov att sluta använda det. Jag återkommer kanske med svaret en vacker dag.