tisdag 18 maj 2010

Något annat


Jag önskar att jag kunde skriva om något annat än stroke och multipel skleros. Jag har väl förresten lovat att skriva om något annat, eftersom bloggens namn även innehåller ordet ”lek”. Antagligen betyder det den tredelade titeln att det ska vara en tredjedel av varje ämne. Ajaj, då ligger jag verkligen illa till. Bäst att fylla på lek-delen lite.

Fast först måste jag berätta att H är hemma hos sig och jag är hemma hos mig. En ganska normal dag hittills, eftersom vi har haft ett litet Skypesamtal. Det blev inte så långt, eftersom han skulle fortsätta göra sig i ordning för det första besöket på Öppen Rehab. Dit åker han taxi, i form av sjukresa. Ändå inte billigt, men det finns högkostnadsskydd så det blir inte hur dyrt som helst. Ischiasen är lika jävlig ungefär, men han ska i alla fall försöka träna, så gott det går.

Hemma hos mig finns också ett ont vänsterben, eller rättare sagt en ond vänsterhöft. Jag ska ju försöka vara smärtsolidarisk och det går hyfsat, men blir inte helt perfekt. Jag har fortfarande inte ont när jag ligger, så jag är hästlängder efter H när det gäller smärtor. Inte har jag ofta sendrag på nätterna heller, möjligtvis lite små spasmer ibland. Men jag går inte gärna, för ont gör det.

Nu har jag i alla fall pratat både stroke och ms, kan jag ändå betrakta detta inlägg som ”lek”? Det får ni eventuella läsare bedöma, när ni betraktar konstverket ovan. Jag fattar inte varför jag inte skriver datum på saker jag skapar nuförtiden, men detta är gjort relativt nyligen; 2008 eller 2009. Ett sån där härligt spontan lek, när jag fick för mig att klippa sönder en boktidning från Livsenergi.

Apropå det hade jag egentligen tänkt skriva ett inlägg med titeln ”Ett liv utan limstift”. Det får bli en annan gång. Det går bra att skriva såhär, med Voice Xpress, men är fortfarande inte – och kommer aldrig att bli – som det spontana skrivande jag ägnade mig åt förut. Xpressen borde kunna stå på hela tiden, men det går ju inte. Suck!

Och innan jag fick till bilden någorlunda - den var för stor att skanna - har det hänt mer, för detta skrev jag på morgonen och nu är det kväll. Men så är mitt liv, allt går så lååångsamt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar