Fungerar något?

Förslag på en fråga att ställa sig själv när man tycker allt är helt åt pipan:

Finns det någonting som fungerar?

Förmodligen blir svaret ja, hur jävligt det än ser ut. Kanske fungerar bilen, kanske fungerar kaffebryggaren, spisen, saxen, telefonen. Allt räknas, men mest poäng får fungerande kroppsdelar, i alla fall i min värld.

Här fungerar den nya tvättmaskinen, alltid någon liten poäng! När det gäller kroppsdelar… Jag måste nog fundera en stund, men någon ska jag väl komma på. Jag har förresten inte sagt att det, vad det nu är, måste fungera perfekt, för då skulle det bli svårt. Så nu beslutar jag att om det är till någon nytta räknas det. Då blir det lättare. Då har jag massor av kroppsdelar som räknas: I varje fall ett ben, två hyfsade armar, ett halvhyfsat (?) huvud, ett öra (och ett kvarts kanske), brösten (jag sade rösten, men eftersom Voice Xpress valde att uppfatta det som ”brösten” får det stå kvar, trots att jag inte provat att mata något barn med dem och vad är det för annan funktion jag ska räkna? Fylla upp en BH kanske?) Och sista, men inte minsta exemplet: näsan. Om inte näsan fungerade, vad skulle då bli täppt och otäckt under en dunderförkylning?

Apropå det så var natten hemsk. Jag var jätteglad på kvällen sen jag hade duschat. Då kände jag att livet återvände och började planera besök hos min H inom de närmaste dagarna. Men när jag hade släckt lampan och skulle sova fick jag rethosta. Fruktansvärt! Jag har varit förskonad i många år och det har jag varit glad för, eftersom jag mindes vilket helsike det kunde vara. Det tog några timmar innan jag kunde somna och därför tillät jag mig att sova längre idag. Men det var ingen bra start på den här dagen heller. Och huvudet var väldigt tjockt igen från morgonen. Dock har allt liksom gått till sig, sakta men säkert. Jag har småpysslat, städat lite här och där, till och med flyttat hyllan från köket, för att få plats med AC:n där. Inte roligt, inte vackert, men nödvändigt och skönt. Solfan värmer redan enormt på eftermiddagarna, trots min fina, gula markis.

Min gubbe har jag pratat med i telefon några gånger och vi har skickat några SMS (nu kom God Natt-SMS:et; han ska sova tidigt ikväll). Han har haft många besök i helgen, så det skulle knappast ha funnits plats för mig! Det var lite skämtsamt sagt, med innehåller även mycket allvar. Det handlar egentligen inte om plats, utan om att min hjärna inte klarar av för mycket stök. Jag har en jättebra liten artikel om det fenomenet, som jag skulle vilja dela med mig av här, men jag måste kontrollera om den ligger öppet tillgänglig på Internet eller om det är en privat grej. I så fall måste jag kontakta författaren.

Hurra, den ligger öppet på Internet: Hjärntrötthet

Mycket bra information, som alltså gäller vid flera olika sjukdomstillstånd. Bland annat MS. För egen del kan jag dock inte veta säkert hur stor del av min hjärntrötthet som beror på själva MS:en, då jag även har en hörselnedsättning på ena örat. De beskrivna symptomen stämmer även in på det. Den gamla, kloka överläkaren beskrev det så bra, att en stund kan det friska örat kompensera så jag orkar med även en lite stökigare miljö, men sen fungerar det inte längre och då blir jag på dåligt humör. Jag tänker även på hur vilsen och utanför jag ofta känt mig i större sällskap. Det fungerade ju inte att sitta vid ett bord med en massa människor och försöka umgås. Så glad jag blev när jag äntligen förstod vad mina problem berott på!

Nu, klockan 21.49, den tid då jag börjar bli människa. Mer om det en annan gång. Fast jag skulle kunna fortsätta att skriva massor nu. Har så mycket att säga. Jag ska berätta om min klåda, om en kompis som tog sitt liv, om läkare, som inte har en aning om vad de håller på med och mycket annat mindre roligt. Men även roliga saker naturligtvis.

Adjö så länge, du som hittat hit och läser!