Hemgång på vingliga ben?

Det är alltså svårt (Dyrt! Skramligt!) med kommunikationen mellan mig och min H, mellan besöken, men idag blev det ändå ett långt mobilsamtal. Nu vet jag ungefär hur läget är. Han får för vissa av personalen inte gå med rullator på egen hand på Rehab än men andra tycker han ska ta en buss ner på stan och handla mat. För nu ska han hem så fort som möjligt (andra behöver platsen!) och det innan han får gå på egen hand med rullator och innan lägenheten blivit anpassad! Så då ska han gå där och med en hand lyfta den ”hårddäckade” rullatorn över högra trösklar och snubbla på mattor och sitta i en soffa som han inte tar sig upp ur och… Det värsta är nog just hur olika personalen resonerar; det gjorde mig heltokig att höra! Dubbla budskap är verkligen botten!

Att rullatorn är ”hårddäckad” beror också på landstingets besparingar. I början hade jag en rullator med pumpbara däck som var underbar att köra med när jag pumpade däcken bara lagom. Då tog jag mig lätt över vilka hinder som helst. Men sen skulle det vara underhållsfria däck, och de är omöjliga att ta sig fram med minsta lilla det är något gupp eller hinder. Fattar inte varför de måste vara stenhårda.

Ja, men det här på Rehab var väl för bra för att vara sant. I vårt fattiga landsting. Eller lika bra att säga vårt fattiga land, när nu skattelättnader för folk som jobbar är viktigare än att vård och omsorg fungerar. Det skärs ner och snålas in, en bit i taget. Färre vårdplatser, mindre personal… Jag lovar att fula ord vill ut men jag kniper igen här och låter dem komma ut bara i min egen luft så länge.

Skickar de hem honom för tidigt och han ramlar och bryter något då det mordförsök! Mord inom vår vård har jag varit med om förut, inom familjen. Ja, nu använder jag halvfula ord i alla fall, åtminstone en mycket ful kombination, men jag utvecklar det inte nu i alla fall. Fast att mångåriga operationsköer kan döda inser nog de flesta. För att inte tala om dumhet, nonchalans och felbehandlingar.

Åter till H: Såklart ska vi prata vidare om det här när vi ses imorgon kväll, men samtidigt finns en kurator där som är till för honom, så jag ska försöka få honom att ta kontakt med henne snarast. De har haft kontakt om praktiska saker och han tyckte hon var trevlig, så det blir nog ett bra samtal.

Men eftersom jag själv har liknande behov (måsta ta hjälp av hemtjänsten m m) och dessutom har jobbat så att säga ”i kanten av branschen”, kommer jag förstås att skriva ut en del material till honom. Jag har svårt att komma på saker medan vi pratar, fast jag vet, men nu har jag kunnat söka, kopiera och skriva ut i lugn och ro. En del lugnande saker faktiskt. Även för mig, delvis. Fast de behov jag har kostar 180 kr/tim att få hjälp med så det är klart jag avstår så länge som möjligt. Eller väljer en privat firma då. Trygghetslarm behöver jag med men 156 kr/månaden är för dyrt! Tycker jag, som bara ramlat illa en gång på flera år. Och jag tog mig upp även denna gång... Själva hemtjänsten - så kallad personlig omvårdnad - är i alla fall billig, bara 100 kr/mån. En kostnadsfördelning som slår mycket hårt mot handikappade i min situation. Det personliga klarar jag men orkar inte just städa och göra andra fysiska saker, vilket jag nog har nämnt (ihop med värme!).

Sen hoppas jag vi kan hitta trevliga saker att prata om också, även om det känns svårt nu. Det går i alla fall snabbt framåt med hans gående och det tycker jag – och han med tror jag – är toppen. Men det där med att leva som enhänt kan inte han heller föreställ sig fullt ut. Vissa saker kommer han att upptäcka först när han är där hemma och bestämmer sig för att göra något helt vardagligt – och det inte går!

Jag har så fina kjolar och skulle så gärna vilja ha en på mig imorgon, men det blir svårt. Jag tror inte ens jag har kvar någon gammal långkalsong att ha under. Ren bomull alltså; pantalonger med 5% syntet går inte! Så det får nog bli mina kära gamla, tunna bomullsbyxor som nätt och jämnt håller ihop. Men är gudomligt sköna!

Förresten så snöade det en sväng idag så det är kallt men det blir ingen lång bit till och från Färdtjänstbussen. Jag tål alltså inte värme men… burr! Kan jag också säga ibland. Det sade jag till exempel när jag rullade till och från posten i eftermiddag, i småhagel och blåst!